Kärlek.
Tanken att han inte skulle vara min längre. Att jag inte skulle få känna hans doft på min kudde. Den som brukar göra att jag vill ligga kvar fem minuter extra. Jag är rädd. Fruktansvärt rädd. Grejen är den att det egentligen inte är något fel på oss. Tvärtom. Han och jag är nästan för bra. Sen kommer det där problemet, det som jag inte kan göra ett skit åt. Det gör så jävla ont i hjärtat att veta att han inte mår bra.. och jag är verkligen helt värdelös som inte kan hjälpa honom på något sätt. Hur mycket jag än vill kunna hjälpa med någonting så är allt helt enkelt upp till honom. Det känns hemskt att säga så, men det är sanningen. Han vet trots allt vad jag vill och det är att vara med honom. Bara han och ingen annan. Mina tankar driver iväg och fokuseras kring honom den största delen av min vakna tid. Jag drömmer konstiga drömmar och vaknar upp med en klump i magen.
Jag skulle skriva ner varje detalj och varje ord som han sa. Varje smekning och varje blick. Varje gång han höll om mig. Hur han lyckades få hela smärtan i mitt hjärta att försvinna och hur jag sveptes iväg. Jag skulle skriva om hur jag flög upp bland molnen och drömde om honom varje kväll i hemlighet. Hur ingenting annat kändes viktigt och att jag förnekade det hela tiden. Jag skulle beskriva hur det kändes när jag hörde hans röst genom telefonen. Hur jag vaknade varje morgon och fick ett leende på läpparna som höll i sig hela dagen när jag såg hans godmorgon-sms. Jag hann aldrig göra det, för allt gick så fort. Det visade sig nu i efterhand, att jag hade slängt mitt hjärta på honom det första jag gjorde och han tog knappt emot det. Det visar sig nu att jag faktiskt aldrig lär mig, trots att jag gjort det här så många gånger förut. Trots att jag sagt till mig själv att vara extra försiktig nästa gång och inte ge bort mitt hjärta rakt ut till vem som helst.
Någonting måste jag ha gjort fel, eller så lärde du bara känna mig bättre och tyckte inte om den jag var. Eller så var det aldrig någonting. Vi brukade bara ligga nära, hålla varandras hand och pussa på varann ibland. Fast sånt kanske man gör med alla? Jag vet inte. Jag vet nog ingenting längre. Även om det inte var din avsikt så föll jag för dig och jag kan inte längre förneka att jag gjorde det. För även om jag kanske inte vet så mycket något mer, så vet jag det. Jag föll för dig. Hårt.
Och det känns som att allt är över nu, det känns som att jag aldrig får chansen & aldrig kommer få chansen till att vara lycklig, lycklig med någon annan än mig
& tanken på hans jävla parfym gör mig knäsvag, jag kan inte sluta tänka på den
Trackback
