Jag har tänkt på en sak. Alla ni som fokuserar så sinnesjukt mycket på ert utseende, och bryr er knappt om någonting annat, och som jämt när ni går förbi en spegel MÅSTE rätta till allting som inte ser exakt precis rätt ut, hur kul är det egentligen? Hur kul är det att vara typ en docka..? Ni har världens finaste utseende, men har glömt att jobba på insidan. Jag är så trött på alla dessa människor som ser jävligt bra ut, men såfort man lär känna dom så är dom så jävla tråkiga! Hade inte pallat leva med det, att jämt vara fixad men inte ha någonting innanför pannbenet. 
Man är liksom en människa, man har en insida av en anledning. Man kan inte glömma att jobba på personligheten, för sen, när man växer upp kommer inte folk bara kolla på utseende när dom ska "välja" sina vänner, utan också personligheten, och då har man ingen..? En dag kommer man träffa någon som kräver lite mer. 
Och att ha en massa jävla likes på facebook är inte så viktigt som man tror idag. Shit.. Börja leva! Verkligen